Var kommer maten ifrån?

Om jag levde som jägare och samlare eller odlade för självhushåll så skulle jag kanske inte gå och grunna så mycket på den här frågan. För då skulle jag veta. Jag skulle känna till varje livsmedels riktiga kostnad, i tid och arbete.

Jag bor i lägenhet i "stan" och införskaffar nästan all min mat i den lokala livsmedelsbutiken. Med några undantag: när blåbären och hallonen pluppar fram i sommar ska jag gå ut och skörda. Om jag får tid. För ett par år sedan fanns både tid och massor med blåbär i skogen och jag plockade kilovis och frös in. Sedan kunde jag gå och ta nån deciliter då och då att blanda i frukostgröten, eller göra en riktigt god blåbärspaj. Paj på egenplockade blåbär är alldeles särskilt god, det kan jag lova! Tankarna och minnet från arbetet, flera timmar ute i skogen och ytterligare timmar med rensning... det gör att jag känner större respekt inför den mat som jag äter.
Att slänga resterna kommer absolut aldrig på fråga när jag har gjort maten själv från scratch.

Men den mesta av min mat, hur den har hamnat på min tallrik, det är nästan ett mysterium. Hur kommer det sig att det kan ligga en stor hög finfina, färska paprikor i grönsaksdisken i min lokala livsmedelsbutik - i mars? Varifrån kommer de och hur har de odlats så att de är klara för skörd i mitten av mars? Hur har de fraktats hit?

Grönsaker och frukt är nyttigt och nödvändigt för att min kropp ska må bra. Det här blir förstås en utmaning när man lever i kalla norden. Eftersom jag vill att min livsstil ska vara så skonsam för miljön som möjligt så har jag försökt lära mig att välja mat efter säsong. Mars är den månad på året då det är riktigt knapert i den svenska råvaruhyllan. Det tycks till och med som att de svenska morötterna har tagit slut i affären. Jag tycker att det är väldigt jobbigt, faktiskt, och om jag ska vara riktigt ärlig så är det så att jag just nu äter väldigt dåligt med grönsaker.... Jag tycker att det är så svårt att ta ett beslut och välja, när jag inte vet vad alternativen innebär.

Det finns svensk broccoli i frysdisken, och morötter från kontinenten i grönsaksdisken. Vilket är bäst för miljön? Tänk om morötterna odlats ekologiskt, lagrats energisnålt och fraktats med miljövänliga transportmedel? Broccoli och andra kålsorter kan vara ganska krävande att odla - tänk om det har använts massor med bekämningsmedel? Hur går det till i fabriken där de ansas och förvälls och fryses in? Tänk om hanteringen av den svenska broccolin, inklusive alla transporter och frysförvaringen, sammanlagt ger större inverkan på miljön än de belgiska morötterna?

För att inte bli galen så låter jag bli att tänka på det här just nu. Jag tar för mig av de mystiska paprikorna och knaprar på och tänker att jag ska göra lite efterforskningar och hålla ögonen öppna, och nästa år kanske jag vet. Men känslan av att äta en underbart krispig och färsk paprika i mitten av mars är inte så härlig som man skulle kunna förvänta sig. Jag känner mig snarare likgiltig.

En väldigt bra bok som hjälper mig att förstå var maten kommer ifrån, det är den här:

Pannkakor, cirka 12 stycken, av Per Myrström
25 g vete
2 g vallfrö
32 ärtor
1 g rapsfrö
salt
gödsel
vatten
samt hjälp av en höna och en ko  

http://www.bokus.com/bok/9789137123950/pannkakor-cirka-12-stycken/ 

Det är en väldigt underhållande bok som samtidigt verkligen går till grunden med hur man får tag på ingredienser till en sats pannkakor. Man får följa hans arbete i den egna lilla provodlingsrutan samtidigt som man får läsa om hur samma råvara odlas inom jordbruket. Jag önskar mig fler sådana böcker! Jag vill veta mer om de baslivsmedel som jag alltid har hemma. För visst tycker jag att paprika är gott, men smakupplevelsen sitter inte bara i paprikan utan i känslan och förståelsen. Respekten inför det livsmedel som man har fått på sin tallrik och insikten i hur den har kommit dit. Eller som Per Myrström skriver i ett av de sista kapitlena, "Gräddning" på sid 82:

Ät och njut. Har man följt hela receptet till punkt och pricka smakar pannkakorna godare än något annat man ätit och behöver inga tillbehör.

Jag har en liten påse egenplockade blåbär kvar. Jag kan lova att de smakar alldeles särskilt gott att ha i frukostsmoothien nu i mars. Jag tror att jag ska prova att odla paprika på balkongen i sommar. Har jag tur så får jag ihop några stycken. Förra året odlade jag tomater - och mycket riktigt så var det de godaste tomater som jag någonsin smakat! Undras hur egenodlade paprikor kan tänkas smaka, och om de behöver några tillbehör?

En trotjänare

Jag flyttade hemifrån, till egen lägenhet ihop med min (då blivande) man 1999. (Tretton år sedan alltså!! Det är inte klokt vad tiden går.) Till det nya hemmet införskaffades en rad prylar. Av dessa prylar har en del fått gå hädan till sopstationen medan andra finns kvar och tjänar troget.

En av dem som finns kvar är dammsugaren Hugin.

Hugin köptes på coop forum (eller B&W som det hette då) för en förhållandevis billig penning och modest kvalitet. Vi hade ju inte så maffigt med pengar det där första sommarlovet efter studenten. Och det dröjde inte många år förrän de plastdetaljer som är utsatta för störst slitage började ge efter. Startknappen brakade sönder efter ca fem år, men när man tog bort plasthöljet så kunde man komma åt kontakten undertill. Min händige make pysslade ihop en slags spak som man fick vicka på med viss finess så att man kom åt och kunde starta.

Det funkade, men visst var det ett irritationsmoment. Jag minns att jag då och då tänkte tanken "skaffa en ny dammsugare och slänga ut det här eländet". Kanske har jag tidsbrist att tacka för att jag aldrig gjorde slag i saken. (Plus att jag aldrig har varit så värst flitig på att städa - om man dammsuger max en gång i månaden så blir inte irritationen över glappande startknapp nån stor grej i vardagen.)

Och om jag någonsin dryftade denna tanke högt så möttes jag av vilda protester från min man. Han lovade mig dyrt och heligt att han skulle fixa startknappen. Snart! Den kommer bli jättebra! Man slänger inte en fullt fungerande dammsugare bara för att en plastbit är trasig!! Och för ett par år sedan (vi hann alltså leva med primitiv startknapp i flera år) gjorde han äntligen slag i saken och gjorde en grundlig startknapps-renovering. Han kopplade ihop sladdar och monterade fast en alldeles riktig och proffsig strömbrytare och klippte till en fin bit av en gammal plastburk och klistrade över hålet.

Hugin blev som ny!
Inte rent estetiskt kanske. Men jag kan lova att han suger lika bra som dagen vi först köpte honom. Nu finns bara en av de ursprungliga tre rattarna kvar, den där man reglerar sugstyrkan. Rulla-in-sladden-knappen har också gett upp, men den är plättlätt att komma åt genom hålet så det behövs ingen lagning där.

Jag är glad att min man var envis och stod på sig och tvingade mig att avstå ifrån frestelsen att köpa en ny. Det är ju så lätt att köpa en ny! Det tog flera timmar att pyssla ihop den här lagningen. Vi är väldigt vana i vårt samhälle att räkna tid i pengar. "Ska jag lägga 4 timmar på att reparera min pryl så att den fungerar igen, eller ska jag förvärvsarbeta åtta timmar i stället och köpa en ny som både är modernare, effektivare och snyggare?"

Jag är inte den enda som ofta kan känna att alternativ 2 ligger närmast till hands. Det finns massor med maskiner på återvinningsstationerna som fungerar utmärkt, men som har estetiska skador eller t.ex en trasig sladd som är relativt lätt att byta ut. Åtskilliga prylar har fått lämna mitt hem på grund av sådant.

Vi är hemskt dåliga på att laga saker i vårt samhälle. Det ingår inte i vår livsstil. Men det är något som jag försöker anamma mer och mer just nu. Jag försöker se det som en spännande utmaning! Hur länge kommer vi att kunna använda Hugin? Han har sörplat upp vårt damm i 13 år och det skulle faktiskt inte förvåna mig om han gör det i 13 år till. När brakar han ihop på riktigt? Hur lappad och lagad kommer han att vara i slutet?

Tänk om den billiga dammsugaren som vi köpte på stormarknaden som 19-åringar kommer att hänga med oss genom hela livet? En sådan tanke gör mig lite varm i hjärtat.

Utmaningen antagen!!

Grand opening: Doroteas blogg om konsumtion

Välkommen till min nya blogg om konsumtion!

I denna blogg tänker jag dela med mig av mina tankar om hållbar livsstil. Det finns förvisso många bloggar redan som handlar om just detta - behövs det verkligen en till? Inte vet jag! Men eftersom vi har yttrandefrihet och eftersom jag gillar att blogga och babbla så startar jag helt enkelt en ny blogg och så får vi se vart det leder! :-)

Det handlar om hur man kan förhålla sig till detta med konsumtion i ett överflödssamhälle. Jag tror nämligen inte att varken jag själv eller resten av världen mår bra om jag utnyttjar allt det överflöd som jag har tillgång till. Samtidigt är det väldigt, VÄLDIGT svårt att hålla igen och hejda sig själv. Trycket på att vi ska konsumera, och öka vår konsumtion, är mycket hård. Jag tror inte att det är en överdriven metafor att likna det med att simma motströms - att sträva efter att konsumera mindre, när man lever i ett samhälle som bygger på tillväxt.

Just nu lever jag mitt i vardagen med två små barn och är tvungen att prioritera bland mina engagemang. Det innebär bland annat att jag har skruvat ner ambitionerna kring en återhållen konsumtion. Var sak har sin tid, och för mig har småbarnsåren fått lov att bli en tid då jag accepterar att ta del av bekvämligheter som bilkörning, praktisk färdigmat, handla barnkläder på HMs webshop... det tycker jag är helt OK! Men tänket kring klimatsmart leverne finns kvar i bakhuvudet.

Att jag startar den här bloggen just nu beror på att jag har börjat få tid och ork att återuppta det här tänket. Samtidigt har information och inspiration blivit mycket mer lättillgängligt än vad det var för tio år sedan tack vare de sociala medierna. Vad sägs om den här till exempel, som jag fick tips om via Facebook häromdagen!

Idag släpps två bra nyheter för dig som har en smartphone och vill göra världen bättre.
1. Appen Shopgun som via streckkoden på varorna i butiken ger dig en massa nyttig info, bland annat från Naturskyddsföreningen. Lanseras idag för Android och kommer inom ett par veckor för iPhone.
2. Fairtrade-appen som laddar din iPhone med 1300 Fairtrade-märkta produkter och berättelser från odlarna bakom produkterna.
http://blogg.naturskyddsforeningen.se/jonas/2012/03/15/tva-goda-nyheter-for-dig-med-stort-hjarta-och-en-smartphone/ 

Jag har visserligen ingen smartphone - just precis, för jag har en gammal mobiltelefon som fungerar utmärkt och den ska få jobba på tills den går sönder! - men sånt här tycker jag är alldeles fantastiskt - ett hjälpmedel för den konsument som vill veta vad det är hon egentligen köper.

För min egen del tänker jag i myrsteg. Jag jobbar med något litet i taget och försöker förbättra det, även om det inte blir några stora förändringar. Just nu jobbar jag på det här:

- I princip köpstopp på prylar. Jag har mer än nog av grejjer redan. Och när jag känner att jag måste ha något - titta efter begagnat i första hand.
- Kostmässigt försöker jag hålla igen dels för att gå ner i vikt - jag har några kilos övervikt och det beror på att jag har ätit för mycket mat! Helt enkelt! Så minska portionerna, hitta en lämplig mäng mat för mig själv som jag mår bra av. Samtidigt försöker jag minska på köttätandet. Jag har varit väldigt inne på att köpa ekologiskt och närproducerat och efter säsong osv men just nu fokuserar jag på det här andra. Jag försöker hitta livsmedel som både jag och barnen tycker om och rätter som det kan bli lite automatik i. För oss funkar det inte att leta recept och skriva inköpslistor och göra nya grejer varje dag, vi måste ha nån standardmatsedel med grejer som alltid finns hemma. Så man kan säga att det är en allmän omställning av vår kost och meny härhemma.

Det blir alltså lite bloggande om mat och prylar framöver, men jag tänkte också försöka samla länkar och tips på andra bloggar och intressanta grejer. Hjälp mig gärna genom att kommentera och bolla med mig! Och har du en egen blogg som berör detta ämne så vill jag gärna länka till dig härifrån. 

Förhoppningsvis blir det här så småningom en riktigt fullspäckad blogg om att konsumera mindre - konsumindre!